fredag 20 februari 2009

Föräldraledighet och parlametarismen

XX-bloggen skriver Rebecka Bolin att politiker, varken kvinnor eller män, tar ut föräldraledighet. Männen tar så klart ut pyttepyttelite men kvinnorna är inte så mycket bättre dom. Okej, jag ska inte bli helt Nina Björk här, men det är ju crazy att de som skriker sig hesa om livspussel hit och jämställdhet dit och vi måste ju ha tid för barnen är bara fulla med skit. Vem tar hand om politikernas barn då? samma som städar deras toaletter tror jag! Parlamentarismen är så mycket bullshit och dubbelmoral (även om jag i tidigare inlägg har hävdad att jag gillar just tvetydighet). Sänk allas arbetstider så löser sig allt! Det tror jag tusen på.

Såg föresten roliga "The Ex" med Zach Braff & Jason Bateman. Den gick lite ut på att det där med manliga försörjare och lyckliga hemmafruar är bullshit det också. Om man delar på bebisen så kan både mamma och pappa vara lyckliga. Yey!

söndag 1 februari 2009

If i give you sugar...

Jag har köpt mig en skiva. Jag vandrade i Gamla stan i fredags och funderade på turisterna och hur det var att själv vara i Stockholm första gången och jag minns att jag var på slottet och köpte vykort med juveler och sedan flera år senare hur Gamla stan var stället man skulle till. Med valv att dricka te i, bokhandlar att handla Neil Gaiman i och Hermitaget att äta maten på, och Sound Pollution att köpa skivorna i. Kanske är det som gjort för mig, Stockholm, att handla skivor i. Att komma hem sent på kvällen med påsar från UFF och Emmaus och så en eller två skivor från någon skivbörs någon stans. Så jag köpte mig alltså skivan, Silence is Wild, och lämnade staden med den och en hög böcker och goodies från Good Store.

Silence is Wild är fantastisk. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat. I flera månader. Innan den fysiska skivan inhandlades. Frida är fantastisk. Jag läser "Besatt av Foucault" som handlar om en ung man som skriver en avhandling om en författare som skriver för Foucault och en med flickvän, germanisten, som säger att man måste vara förälskad i den man skriver för...om... för? Så här är för dig Frida: Du är fantastisk. Du är musan för den här texten.

Det finns många saker med Silence is Wild som hakar fast och river på ibland ont och ibland lyckligt sätt. Här är lyckan:

The stable is where you learn to
be in charge and not take shit
Dressed to the occasion
leather boots and a stiff black whip
I don't even have to use it!
I just hold it like this;
my pony knows when she sees it
that does she not behave
she will get to taste it

I "Pony" finns allt det där som jag tycker är så fint. Hon omformulerar vardagshändelser som trivialiserats tusen gånger och gör det till något nytt. Finner radikaliteten. "Pony" påminner mig om en artikel jag läste i Darling för jättemånga år sedan som skrev om grrrl power och hur barndomen behövs tas tillbaka. Jag vet inte om det är Fridas grej per se, men ibland ibland... känner jag så.

Kärlek!