måndag 9 augusti 2010

Att kokettera

I våras hade vi ett seminarium på min avdelning där textförfattaren anklagades för att kokettera med sin identitet som forskare. Att kokettera innebar i sammanhanget att göra sig alldeles för synlig, för medveten om sig själv i sitt sammanhang. Jag har tänkt mycket på koketterande och dess funktion. En av de starkaste koketterierna är stutusuppdateringar på facebook. Där ska man koppla ihop sina aktiviteter och sina tankar med sitt jag på ett sätt som ska verka bra, intressant, roligt och vettigt. Är det lämpligt att individ x sysselsätter sig med att laga mat, att skåda fåglar, att titta på true blood, att resa? Är det lämpligt att individ x tycker att Sverigedemokraterna har fel, att Alliansen har fel, att negerbollar faktiskt heter det? Rätt kopplingar ska dras liksom. Jag koketterar med mitt läsande, med mitt matlagande, med mitt p1-lyssnande, med mitt london-åkande. Jag väljer bort saker som inte passar "jag". Jo, individen är en konstruktion. Ständigt pågående. Effekten ska bli ett enhetligt subjekt. Någon som har tydligt definierade ramar. Som har med ras och klass och kön att göra. Med mera.

NE.se säger:

kokettera

kokettera, uppträda kokett; (överfört) försöka göra sig intressant genom att (alltför tydligt) visa fram sina (positiva) egenskaper.