söndag 27 januari 2013

Vad jag läste

Under 2012 läste jag runt 50 böcker. Här kommer den sedvanliga sammanfattningen. Jag tänker att statistik synliggör mönster, ett tema som genomsyrar ett av årets bästa läsning: In som ett lamm, ut som en tigrinna av Vanja Hermele. Därför börjar jag, också i vanlig ordning, med att räkna:

Manliga författare: 15
Kvinnliga författare: 30
Samförfattat av man och kvinna: 2
Svenska författare: 29
Anglosaxiska författare: 16
Övriga världen: Norge (2), Österrike (1)

Av dessa snabbt ihopräknade siffror finner vi att jag läser ungefär vad en vit, etniskt svensk kvinna förväntas läsa. Dubbelt så mycket kvinnor som män, och helst svensk litteratur eller böcker från den anglosaxiska världen (uk, usa, kanada).

Nå, låt oss göra en något mer kvalitativ djupdykning i denna hemskt koloniala litteraturkonsumtion:

Vad minns jag?

Jag minns Maja. Maja är det försvunna barnet i Människohamn, barnet som en pappa sörjer så galet mycket att han ger upp sitt eget liv. Maja, som (SPOILER!!!) togs av vattnet för att hon var elak. Det fann något i beskrivningen av det här elaka barnet som talade till mig. Kanske det här med att jag själv hade det här nya lilla barnet, som faktiskt låg i min famn under läsningen, och kunde bli vad som helst. Möjligheten att hen skulle bli elak. Eller dö.

Döda barn fanns det i Vad jag älskade också, och ett elakt barn också. En svår bok att ta sig in i, men till slut värt det. Irritationen över att den här Siri Hustvedt  valde att skriva om två stora män, ur deras perspektiv, istället för kvinnorna, åh vad det störde mig, pockade på mig i läsningen. Men den var läsvärd, det var den.

Jag minns sommarvärme och hur Eld tvingade mig ut, ut för att hinna läsa så mycket som möjligt. Förtjusningen i att få en tygpåse på köpet. Hitta parkbänkar för att slå mig ned ett tag och febrigt hetsa mig igenom. En förmiddag där jag stängde dörren om sovrummet och bad om att få vara i fred.

Årets 10 i topp (utan inbördes ordning)
När man skjuter arbetare (Kerstin Thorvall)
All my friends are superheroes (Andrew kaufman)
Frihet (Jonathan Franzén)
Rosa - den farliga färgen (Fanny Ambjörnsson)
Människohamn (John Ajvide Lindkvist)
Alltings början (Karolina Ramqvist)
The fault in our stars (John Green)
Eld (Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren)
In som ett lamm ut som en tigrinna (Vanja Hermele)
Naomi och Elys förbjudna kysslista (Rachel Cohn  David Levithan)

Böcker som jag avråder ifrån:
Stilla dagar i mixing park (Erlend loe)
Min pappa är snäll min mamma är invandrare (Emmy Abrahamsson)
Sarahs andra halva (Lisa Genova)
Stockholm rosé (Sophia Wolf Lösnitz)

body/mind dualism


Separationen mellan kropp och intellektet alltså.

Brottstycken av min dag:

Jag ligger i sängen, ska lägga bäbisen. Jag kramar hen, gör sovljud för att hen ska bli lugn. I huvudet: transportplanering, tidigare forskning, hållbart resande, hur strukturera...

Och så ett tvärt kast, vad ska bäbisen äta...  kan hummus på kikärter, majs och gröna ärter blandat med currystekt ris vara något...

och sen ett tvärt kast och här kommer bilder på resenärer, går det att skriva ett nytt empiriskt kapitel nu? ska jag gå och hämta bilderna på jobbet, kommer bäbisen  sova  i vagnen om jag tar med hen in på kontoret?

Sen sover bäbis. Jag går upp och kokar ris. Sätter på datorn. Strukturer upp ett forskningsläge...

I tankarna hur jag tidigare idag bar runt bäbisen som om hen vore nyfödd istället för ett år och så började mitt bröst läcka. Två veckor utan amning och bröstet läcker när jag har bäbis nära.

Sen får jag en idé för ett blogginlägg (om separationen mellan kropp och intellektuellt) och jag sparar den där hastigt ihopkastade struktureringen.

Alla platser man är på samtidigt.

torsdag 17 januari 2013

Jag tänker (finnas) här.

Det här nyåret hade många som nyårslöfte att lämna facebook. Problemen med facebook är några stycken och har bland annat med vilka reklamfria ytor vi har att interagera på. Annonserna på facebook blir fler och fel. Även om fb är gratis så blir ändå upplevelsen av rummet att det är uppbyggt på konsumtion.

Ett annat, och faktiskt lite större problem tycker jag, är inlåsningen av det offentliga samtalet. Fler och fler samtal förs på facebook. När det gäller privata samtal tycker jag att det är helt ok. Men när du för att  kunna ta del av debatter, arrangemang, politiska samtal med mera måste finnas på facebook, ja, då börjar det bli besvärligt. Tänk hur mycket av allt vi gör, tänker, och pratar om händer på en begränsad yta som dessutom är ägt av ett företag som kan göra vad det vill av informationen. Och vad händer när facebook försvinner? Vart ska vi mötas då?

Av det här skälet tänker jag att det är bra att lägga ut sina grejer på andra ställen också. Om du gör en aktivitet, se till att den syns på andra platser också! Om du tänker nåt skitsmart, skriv det någon annanstans! Dubbelpostning funkar ju, om man gillar att det finns på facebook också.

Jag kommer inte lämna facebook. Jag tycker helt enkelt att fördelarna gör att jag inte orkar med att ge upp. Att i princip alla mina vänner finns där, att jag får reda på artiklar, frågor och sånt som jag inte skulle annars. Att man får se vad som händer i folks liv. Sånt. Men, för att vara lite konsekvent i mitt görande och inte bara i mitt tänkande (som vid närmare eftertanke inte heller präglas av framförallt konsekvens) tänker jag hädanefter skriva mer på den här bloggen. Och jag kommer göra den mer offentlig än den var tidigare (vilket nog i praktiken innebär att jag kommer dubbelposta på fb).  Jag har inte varit så jättesugen på att knyta den här bloggen till mig. Men nu gör jag det:

 Hej jag heter Malin Henriksson! Jag bloggar här.

PS. Jag måste erkänna att det här liksom gör lite ont i delen av en själv som inte vill förhäva sig. Nä, jag tänker inte att vad jag gör och skriver är jävligt viktigt att sprida. Eller gör jag det? Har jag storhetsvansinne? Vet ej!