måndag 25 februari 2013

Värvet


Värvet, en intervjupod av och med Kristoffer Triumf, känns ju lite som att man ska gilla. Poppis-podden liksom. Det är den och och sedan Sigges och Alex och Fredrik och Philips är liksom the poddarna. Jag lyssnar inte på mans-poddarna. För jag orkar inte. ids inte är kanske ett rättare uttryck.  Men Värvet är ju inte en mans-pod utan snarare riktigt intressanta intervjuer med riktigt intressanta människor. I intervjun med Annika Lantz (som för övrigt var jäkligt bra om jobb-stress och prestationskrav) nämndes det att Kristoffer fått hjälp av Rättviseförmedlingen för att få tips om intressanta kvinns att intervjua. Det är spännande för 1) typiskt en media-man att inte kunna komma på kvinnor själv och 2) o-typiskt av media-man att vara kritisk och reflekterande och fixa till problemet. För det är en bra balans mellan kvinnor och män, vita och o-vita och not so much men lite ålder också. Bara för att han intervjuat Bodil Malmsten. Som var så cool och bra. Där pratades det om ångestdämpande piller, vilket både Kristoffer och Bodil konsumerar, och det var sjukt bra att de pratade om det på ett nyktert sätt. Man kan nog säga att styrkan i Värvet är att intervjuerna präglas av en väldig öppenhet och nakenhet. Mycket känslor och sånt. Det gör det bra.

Förutom ovan nämnda så är Lo Kauppi, Jonas Hassen Khemiri, Hanna Hellqvist, Johanna Koljonen är avsnitt jag gillat mycket. Mycket för att det handlade om klass och kön och komma från någonstans och vilja något. Och personer som är väldigt reflekterande kring sig själv. Jonas H.K. är värsta tankesultanen.

Själva Kristoffer då, är väldigt sävlig och tillbakalutad (ibland går han utanför det och då blir det så bra!). Kan irritera. Men lämnar utrymme åt personerna. Det är väldigt lustigt att han alltid frågar vad folk tjänar. Som att det är det mest intressanta. Är det det? Jag får intrycket av att Kristoffers drivkraft är att bli rik och berömd. Och att Värvet är hans medel.Han har tydligen fått kritik för det också, nämnde han. Mindre sånt. Och mera av den roliga frågan "berätta om din födelse", det brukar leda till sjukt intressanta grejer. Den kanske man ska ta med sig när man forskarintervjuar? :)

Nu till önskemålen. önske-intervju-objekten. Jag vill höra Eija Hetekivi Olsson (för jag har nyss läst Ingenbarnsland som var sjukt bra), kanske Lisa Magnusson som jag alltid gillar att läsa, och även Nina Björk vore kul. och Kawa Solfagary. Intellektuella och författare alltså. Typiskt mig.

lördag 2 februari 2013

Sugen på Strindberg




Sugen på Strindberg? Det var väl oväntat.  Jag är inte den som går runt och är sugen på Strindberg hela dagarna, det kan jag ju villigt erkänna. Kanske har jag aldrig varit det. Eller jo, när jag var si så där runt tio övertalade min far mig om att Röda rummet mycket väl kan vara litteraturhistoriens största roman. Så jag gick till biblioteket i Skiftinge och tog hem den där boken. Och läste den aldrig. Jag var ju tio för guds skull. Men peppen på Strindberg, den återfanns inte. Förrän nu. Det hela beror på den alldeles utmärkta podden En varg söker sin flock där Liv Strömqvist och Carolina Ringskog-Ferrada Noli pratar kultur. I senaste avsnittet var det att känslomässigt flippa som var temat. Och om det är någon som kan flippa så är det så klart Strindberg. Det var mycket roande att höra om denna känslomässigt utlevande människa när det var just hans känslor som var på tapeten. Strömqvist tyckte att det var väldigt ironiskt att Strindbergåret firats som det gjort, med pompa och ståt av alla etablerade (kultur)institutioner som vi har. Om August själva skulle bestämma skulle det varit året då kungahuset avskaffades, eller när akademin sammanträdde byxlöst.

Citat av Strindberg (Tillika Strömqvists favoritcitat):

Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.


Och jo, det pratades om kvinnohatet också. I relation till jämställdisterna. Och ja, det var roligt, och smart.

Och kanske ska jag låna En dåres försvarstal. Kanske.