söndag 17 mars 2013

Podcast om ungdomslitteratur






Allt vi säger är sant är en helt ny pod, än så länge har Per Bengtsson och Lisa Bjärbo sänt tre avsnitt av sin podcast som handlar om ungdomslitteratur. Det är en typ av litteratur som den här huvudpersonen brinner mycket för så hon sade "yey"när hon fick höra talas den (och nu börjar hon tycka att det är creepy att skriva i tredjeperson så hon går över till jag). Jag är alltså väldigt vänligt inställd till hela projektet. Och av de tre avsnitten som finns så har jag lyssnat på dem alla med behållning. Det känns som att Per och Lisa bryr sig mycket om vad de pratar om, som att de kan mycket om ämnet och som att de valt roliga teman och gjort ett bra upplägg. Först recenserar de en bok som de både läst, sen blir det någon typ av intervju och till slut lite boktips. Rätt konventionellt men det funkar supah. 

Nu kommer min mest mördande kritik: guuuud vad sävligt och långsamt de pratar, Per och Lisa. Båda är smålänningar (?) och det är lite dialekt och lite för långsamt tempo. Jag var ganska så chockad för jag hade väntat mig nåt helt annat av Lisa som i sin blogg skriver fantastiskt roligt och drivet och rappt. Och ja, man vänjer sig. Men som sagt: en liten chock (för att parafrasera en alldeles utmärkt ungdomsbok vilket jag tycker är passande i sammanhanget).

Här kommer en annan typ av mördande kritik: avsnitt två handlade om kärlek i ungdomslitt. Det var kul. Det handlade om Jellicoe Road. Etc etc. Men! Per frågade sig, ytterst relevant dessutom, huruvida det är rimligt att prata/skriva/läsa väldigt heteronormativa böcker om kille/tjej som blir kära. Diskussionen som följde var minst sagt märklig. Ett argument för normativitet är att "uppenbarligen finns ett kommersiellt intresse för det", vilket är ett skitargument. Vad är ett kommersiellt intresse liksom, hur uppstår det? 

Lisa snurrade sedan in sig i ett resonemang om att det är hennes rättighet som författare att skriva om vita, heterosexuella personer typ 4ever. Hon var mycket irriterad på att folk hör av sig och vill att hon ska skriva om andra erfarenheter, icke-vita, icke-hetero, icke-funkis. Och visst, det är ju problematiskt om författare känner sig tvingade att skriva något på grund av ett rådande politiskt ideal. MEN, det är så sjukt tröttsamt att höra super-normativa människor slå ifrån sig kritik om att de reproducerar normer med att det är så trist att vara PK typ. Och, de personerna som nu läser och inte är enligt normen skitnormala kanske inte tycker det är så kul att höra att deras erfarenheter, deras kroppar är liksom JOBBIGA att skriva in/om. Att det kräver att författaren typ måste ge upp sin konstnärliga frihet. Det är trist. Mer än trist. Fy fan. Jag har älskat Johanna Lindbäcks böcker för att hon försökt. Visst, hennes huvudpersoner är oftast normativa. Men det finns ett handikapp i någon bok. Och alla i alla hennes böcker heter inte Kalle eller Saga.  Jag tappar förtroende för en författare som resonerar som Lisa. Sen förstår jag att hon är irriterad för att det ställs sådana krav på ungdomslitt (enligt henne) och inte på annan litt. Det må va hänt. Det är dåligt det också. Lite plus för att Per i slutet av podden vägde upp med att tipsa om "Det händer nu" som är en sjukt bra bok om lesbisk teenage love av Sofia Nordin.

Till sist: tredje avsnittet hade boktitlar som tema. Väldigt roligt att lyssna på! Därför avslutar jag med tre favorittitlar:

1. The curious incident of the dog in the night-time (Mark Haddon)
2. Extremt högt och otroligt nära (Jonatan Safran Foer)
3. Jag är din flickvän nu (Nina Hemmingsson)





4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig om resonemanget. Och om segheten. Blev också lite sur när de pratade om vampyrböcker i första avsnittet och var rätt dissiga, i alla fall Lisa gav uttryck för att vampyrer inte alls intresserar henne. De kanske skulle valt någoat annat att prata om, i alla fall som förstagångs-tema.

    En bra lesbisk skildring är ungdomsboken "Du och jag Marie Curie" av Annica Ruth Persson. Fantastiskt bra bok enligt mig!

    SvaraRadera
  2. Hej! Vad roligt att du (ni) hittat podcasten! Kanske skitmärkligt av mig att ge mig in och kommentera här, men jag kan verkligen inte låta bli. Blir lite bestört över att det lät som om jag tyckte att det var min "rättighet som författare att skriva om vita, heterosexuella personer typ 4ever." Det var inte alls så jag menade! Jag menade att det är min rättighet som författare att skriva om VAD JAG VILL, typ 4ever, och att jag inte tycker att det ska finnas några "krav" utifrån på att böckerna ska vara på ett visst sätt bara för att de är skrivna för ungdomar. (I alla fall inte om inte samma krav också finns för alla annan typ av litteratur.) Jag tycker inte alls att det verkar "jobbigt" att skriva om ickenormativa människor, eller att det är "trist att vara PK", jag ÄLSKAR att vara PK! Och jag tycker också att det är SKITVIKTIGT att det finns litteratur som skildrar annat än normerna. Det jag menade var att sällan tycker att det blir bra om författaren gör det bara för att. Jag skulle gärna/kommer säkert att skriva om människor som inte är supernormativa - men då vill jag göra det för att det passar/för att det är den idén jag fått/för att jag vill - inte för att jag fått en beställning från någon pedagog om att "den här typen av bok behövs nu". (Även om jag alltså håller med i grunden om att det behövs flera typer av böcker.) Jag skrev till exempel en erotisk novell utan att ens avslöja könet på de två som var tända på varandra i novellsamlingen "Het", för det var den idén jag fick, och den passade/kändes rolig etc.

    Äh, det här blir kanske bara ännu snurrigare.

    Tråkigt om det inte framgick vad jag menade i alla fall. Men roligt att du lyssnar!

    /Lisa

    SvaraRadera
  3. Lisa! Tack för ditt svar. Jag uttryckte mig lite spetsigt och hårt i min kritik - ber om ursäkt för det! Jag har inte alls fått intrycket av att du skulle vara särskilt ointresserad av att ifrågasätta normer eller konservativ i övrigt, så jag blev lite överraskad över samtalet i podcasten och vad jag tyckte att jag hörde. Det kanske är konsekvensen av att du ofta får frågor och påtryckningar om hur du ska skriva? Jag förstår också som du skriver att det inte riktigt funkar att skriva texter enligt sådana uppdrag som andra ger. Men reaktionen mot det får inte vara att det blir så uteslutande mot andra (uttryckt exempelvis i en pod)! Och jag tycker att det är positivt när litteraturkritiker, liksom lekmän (som jag) tar upp sådana frågor och diskuterar böcker som reproducerar normer som om det vore ett problem. Ofta är det tvärt om tycker jag - att det kommer upp att det känns typ långsökt att någon heter muhammed och så vidare. Tråkigt också om det här är en diskussion som är specifik för ungdomslitt - borde verkligen tas överallt!

    Som sagt, jag gillar verkligen er pod! Ni är jättebra!

    SvaraRadera
  4. Elin! Ja, håller med om vampyrerna! Per verkade å andra sidan brinna mycket för dem så det blev kul med motsättningen! Jag läser Soulless just nu och det är rätt kul attgöra det med samtalet i podden i bakhuvudet (exempel kommentaren om att det är mycket tyger och material som går mig helt förbi, kan inte sånt på engelska!).

    Har läst du och jag Marie Curie och gillade, visst har hon skrivit fler böcker på temat också? Min bästa lesbiska uppväxtskildring är Tiger av Mian Lodalen. Rolig, viktig!

    SvaraRadera