onsdag 19 februari 2014

Det här är feminism för mig

Feminism is the radical notion that women are people

Feminismen ger mig en förklaring till varför kvinnor inte räknas. På samma sätt som män. På samma villkor.  Varför kvinnor tjänar mindre än män. Varför det finns kvinnoyrken, kvinnolöner, kvinnolitteratur, kvinnosport. Varför kvinnor betraktas som kött, som objekt, som sex. Varför det i filmer sällan finns två namngivna kvinnliga karaktärer som talar med varandra om något annat än män. Varför män bara vill ha män som vänner. varför bromance är coolt. Och svaret då, varför är det så? För att vi lever i en kultur där män betraktas som människor och kvinnor som de Andra. Och feminismen vill ändra på det. Och feminismen hjälper mig att inte känna mig individuellt nedtryckt när allt det där ovan händer. Därför är feminismen bästa grejen för mig. Som ett självförtroendebygge. Som ett verktyg för att förstå allt som är fucked up (sen finns det ju en del om är fucked up som inte har med enbart eller alls med kön att göra, men det är ett ämne för ett senare inlägg).

En annan viktig grej när det gäller mig och feminismen är det där med feminismens dubbla motsättning. Det vill säga att å ena sidan vill feminismen ifrågasätta och dekonstruera kön och feminitet. Men å andra sidan vill feminismen uppmärksamma att kön spelar roll. Det är inte motsägelsefullt per se, det kan jag verkligen inte tycka. Snarare är det ena en logisk följd av det andra. Enkelt uttryckt: det är fucked up att kön spelar roll, make it stop please! Men praktiskt får det olika konsekvenser.

För mig innebär exempelvis att kön spelar  roll att jag vill göra allianser med andra kvinnor. Jag vill bli stärkt tillsammans med kvinnor, jag vill ha girl power och det problematiska systerskapet. Jag vill i vissa sammanhang bara vara med kvinnor (som i min feministiska basgrupp) och i andra sammanhang blir jag förbannad för att kvinnor förväntas tillhöra ett kollektiv som har allt gemensamt (vilket oftast innebär typ barnafödande). Jag tror på att uppmärksamma kvinnors i många fall delade erfarenheter. Exempelvis av att ha fitta, eller mens eller att betraktas som någon som kan våldtas. Även om alla kvinnor inte har fittor, eller mens, eller att alla som har fittor, eller mens, ens är kvinnor. Och det är ju det där, att göra kvinnor till ett kollektiv: det är inte helt oproblematiskt. Och jag fattar att för mig som är cis-kvinna*, och vit, ja, då är det där med systerskap enklare än för andra kvinnor. Men det är samtidigt en styrka med feminism, att den kan och förmår stärka. Det är nödvändigt eftersom att vara kvinna nedvärderats på så många plan. Vi behöver lära oss att vi inte är dåliga, mindre värda, mindre smarta, mindre roliga, mindre what have you. Men om vi jobbar för länge eller för mycket med att bekräfta oss som kvinnor blir det ju aningen svårt att sedan börja dekonstruera. Det här är så svårt att jag behöver tänka på det typ tusen gånger.

Sammanfattningsvis, det här är feminismen för mig:

1. Kvinnor är också människor (trots att kulturen säger oss annorlunda).
2. Kvinnogemenskap behövs för att inse ovan.
3. Men kvinna som kategori (liksom man som kategori) bör egentligen upphävas för annars kommer könsojämlikheter bestå.


* En cis-kvinna är en person med linjärt kön, det vill säga där det juridiska, kulturella, biologiska och sociala könsuttrycket är det samma. Kort sammanfattat en kvinna som på alla plan identifierar sig som kvinna utan att möta motstånd.


Det här är första delen i serien #10xfeminism


tisdag 18 februari 2014

#10xfeminisn

 Ny följetång! Hurra!

Onekligen drog igång en bloggutmaning om feminism som ett svar på alla tråkiga, tjatiga, anti-feministiska samtal som händer ungefär just nu, Blondinbella och  Min kamp-Belinda etc. Jag hänger på - prata feminism brukar ju vara ungefär min bästa sak. Men också en fråga som jag behöver vända och vrida lite på för att komma vidare med. 

Med jämna och ojämna mellanrum kommer jag följaktligen blogga om dessa eminenta ämnen:

1. Det här är feminism för mig…
2. Det här är feminism inte för mig…
3. Jag började kalla mig feminist när jag var…
4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…
7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder
8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…
9. Så syns feminismen i min vardag
10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism


Jag börjar typ snart.


PS. Jag är doktor nu! Can you believe it? Och i min avhandling skriver jag om feminism jättemånga gånger, till exempel säger jag att jag har ett feministiskt perspektiv. Vad det innebär för min forskning kommer jag inte skriva om här. Men vad det innebär för mig, ja herregud vad jag ska tjata om det!