lördag 8 mars 2014

Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

Nytt x10 feminism! På 8 mars!

Klockan närmar sig elva. Jag har nyss ätit en alldeles för sen middag (gjorde en grym gurksallad med nötter, chili och koriander, heja mig!) efter att ha lagt mitt barn i en och en halv timme. Den grejen, att ligga i sängen bredvid en onge som inte är ordentligt trött. Not my favorite. Men man får ju tid till reflektion. Jag får mina knipövningar gjorda.

8 mars är årets viktigaste dag. Alla sjukt viktiga politiska frågor som väcks, tankar som formuleras och debatteras, rop som skallas, alla grrls som festar. Kraften i kampen, alla arrangemang som arras. Tack vare 8 mars görs feminismen i praktiken. Väldigt bra. Mina 8 mars har sett olika ut. Några år har jag fixat festen, gått i demon, föredragat. Detta året var jag och badade med mitt barn. När hon blir större ska jag ta henne på demos. Prata om feminismen. Om kvinnokampen. Det kommer bli fint.

På grund av denna dag tänker jag helt sonika välja ett passande ämne på Onekligens lista, nämligen feminismens viktigaste fråga. Enligt mig. En svår grej där, att välja en. Jag tänker rada upp ett gäng.

Mäns våld mot kvinnor. Bör av absolut nödvändighet upphöra. Väldigt viktigt att stötta kvinno- och tjejers verksamhet, både den förebyggande verksamheten och den akuta hjälpen de ger utsatta kvinnor. Sjukt viktigt.

Kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Också sjukt viktigt. Rätten att få göra abort, rätten att få använda preventivmedel, att ha sexet man själv vill, att inte bli utsatt för sexuellt våld, att ha tillgång till en sexualitet, att få tillgång till (bra) mödravård. Det handlar om kvinnors liv, och barns liv. Jag inkluderar fitt-aktivism här. Allt jobb som görs för att ge kvinnor språket och ordförrådet för att beskriva fittan, beskriva problem med fittan, det leder till att uppnå sexuell och reproduktiv hälsa. se till exempel här.

Kvinnors och hbt-personers rätt till asyl på grund av förföljelse på grund av kön eller sexualitet. Så många människor som lider, som inte tillåts vara som de vill vara, göra vad de vill göra på grund av kön eller sexualitet. Väldigt aktuellt med tanke på Ugandas nya lagstiftning så klart. Läste en text om lesbiska Jane från Kenya igår. Blev arg, ledsen. För hennes livsvillkor. Modet att fly. Och sen det absurda i att det hon och andra varit med om inte räknas som giltiga asylskäl. Skammen!

6 timmars arbetsdag. Eller rejäl jävla arbetstidsförkortning. Eller en rejäl jävla omställning av vårt ekonomiska system. Bara en sån sak som all värk kvinnor har i sina kroppar för att de fått slita så in i helvete i exempelvis vården. Att vara slut i kroppen innan pensionsålder. Vi behöver arbeta mindre. Vi behöver fråga oss om det är rimligt att kvinnor ska betala med sina kroppar för att ge omsorg då vi inte har tid för att ge omsorg på grund av löneslaveri. Som i sig föder det system som ekonomiskt underminerar kvinnor. Om patriarkatet finns, nog sitter det i samma båt som kapitalismen. Läs Nina Björks text som hon skrivit inför åttonde mars. Läs om hur den feministiska kampen är systemuppehållande om vi accepterar frågan lönediskriminering som viktigaste frågan, eller frågan om kvinnliga vd:s. Skarpt.

Måste jag välja vilken av dessa frågor som är viktigast? Nej, jag tycker inte det. Jag låter det vara så.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar